Mali

I Mali samarbetar Barnfonden med danska BØRNEfonden som har arbetat i landet sedan 2003. BØRNEfonden är en politisk och religiöst obunden organisation som ger stöd till familjer oavsett deras trosuppfattning.

I alla länder där Barnfonden arbetar ligger fokus på insatser inom utbildning och hälsa. Det startas också olika projekt för att öka familjernas inkomst. Hur fadderprojekten arbetar varierar från land till land och från fadderprojekt till fadderprojekt eftersom arbetet anpassas efter lokala förhållanden och efter familjernas egna önskemål. I fältarbetet eftersträvas en hållbar utveckling och hjälp till självhjälp. Familjerna är därför själva mycket delaktiga i arbetet.

Fadderprojekten säkerställer att fadderbarnen och deras familjer får tillgång till vård och mediciner då det behövs. De arbetar även förebyggande genom att mammorna får lära sig om näringslära och hur man kan undvika sjukdomar genom hygieniska åtgärder. Barn upp till fem år genomgår regelbundna hälsokontroller för att direkt upptäcka tecken på undernäring eller sjukdom.

Fadderprojekten arbetar för att barnen ska få gå i skolan. Ett problem är dock att många barn börjar skolan utan att kunna franska. Eftersom undervisningen sker på franska får de svårt att hänga med och klara skolgången. Därför startar BØRNEfonden förskolor där barnen får lära sig franska genom exempelvis lek och sång.

För att öka familjernas inkomster och göra så att barnen kan få äta sig mätta, få hela kläder och en bättre livssituation arbetar fadderprojekten med inkomstgenererande aktiviteter riktade mot föräldrarna. Det kan till exempel röra sig om kurser i sömnad eller gemensamma grönsaksodlingar.

Levnadsförhållanden

Medellivslängden i Mali är bland de lägsta i världen. Det beror bland annat på fattigdom, undernäring, bristande sjukvård och dåliga hygieniska förhållanden. Bristen på god hygien bidrar till spridningen av sjukdomar som malaria, kolera, tuberkulos och olika mag- och tarmsjukdomar. Undernärda människor drabbas lättare av sjukdomar och bristen på hälsocenter och sjukvård gör att sjukdomar, som kan botas med rätt behandling, snabbt kan blir livshotande.

Bara en tredjedel av befolkningen beräknas ha tillgång till grundläggande hälsovård inom en halvmils avstånd.

De flesta malier lever av jordbruk. Familjer i BØRNEfondens fadderprojekt odlar mest majs, ris, vete, bönor och jordnötter men också bomull. Marken de har att odla på är inte så bördig och ger en liten skörd. Vissa familjer har även djur som höns, getter, gäss, får, åsnor och kor.

Arbetet inom familjen är ofta uppdelat så att männen arbetar med djurhållning och jordbruk och kvinnorna hjälper männen med de mindre djuren och de mindre odlingarna, dessutom sköter kvinnor allt hushållsnära arbete. Kvinnor arbetar generellt sett mer än män. De flesta kvinnor lägger, förutom arbetet med djuren och odlingarna, många timmar varje dag på att hämta vatten i den närmaste brunnen eller vattenpumpen och på att mala majsmjöl till måltiderna.

De flesta familjer på landsbygden bor i lerhyddor samlade i mindre klungor. Hyddorna är oftast runda med en diameter på fyra meter. Varje vuxen har en egen hydda. De mindre barnen sover hos sin mamma. När pojkarna blir 10 år sover de hos sin pappa. 

Den lilla del av malierna som har en formell anställning omfattas av ett system med grundläggande socialförsäkringar men den resterande delen av befolkningen förväntas den egna storfamiljen ta hand om. Månggifte är tillåtet i Mali och flickor blir i regel bortgifta tidigt, ofta innan de fyllt 18 år.

Mali har stora problem med barnhandel. Många barn luras iväg från familjerna med löften om betalda arbeten och säljs sedan vidare till tvångsarbete, ofta till plantager i Elfenbenskusten. Många barn tvingas även arbeta som hushållshjälp i andra familjer. Lagstiftningen mot barnhandeln har skärpts och kan nu leda till straff på upp till 20 års fängelse.

Befolkning och språk

Bambara är landets största folkgrupp och omfattar omkring en tredjedel av befolkningen, utöver Bambara finns flera andra folkgrupper i landet. I södra Mali lever senufo-, bozo- och mossifolken. I centrala Mali lever folkslagen songhai och dogon.

Språket bambara är störst av de inhemska språken och fungerar framför allt i söder som kommunikationslänk mellan folkgrupperna, även andra språk har samma funktion i andra delar av landet. Franska är officiellt språk, men huvuddelen av befolkningen talar enbart lokala språk.

Mali är glest befolkat och i de norra delarna av landet bor det färre än en person per kvadratkilometer. De flesta malier lever i söder kring floderna Niger och Senegal. Omkring fem procent av Malis befolkning levde i början av 2000-talet som nomader. Den svåra torkan i norr och bristen på betesmark har medfört att folk förflyttat sig inom landet, vilket har i sin tur ökat spänningar inom landet då den migrerande delen gör anspråk på nya landområden att bedriva jordbruk eller boskapsskötsel på.

Många malier flyttar tillfälligt utomlands eller emigrerar permanent för att försörja sig. Över tre miljoner malier lever utanför landets gränser. Framförallt i Elfenbenskusten är många malier säsongsarbetare och flyttar mellan länderna.

Kultur och religion

Mali har en rik kultur som är en blandning av arabisk kultur från norr och afrikansk kultur från Västafrika. Malier har en stark tradition av konsthantverk och tillgången till material som elfenben, guld, koppar järn och ädelträ har berikat traditionen. Flera av folkgrupperna är kända för att tillverka masker och andra träföremål och Timbuktu är centrum för järn- och kopparsmide.

I Bandiagarabergen ligger Dogonfolkets klippbyar som finns med på UNESCO:s lista över världsarv.

Musiken från Mali har sina rötter i folkmusiken som i sin tur baserar sig på jalisången med anor från 1200-talet .Vanliga instrument är kora och trummor. Musiken har moderniserats till en nyskapande afrikansk pop, flera av de internationellt kända musikerna inom denna genre är malier: Rokia Traoré, Ali Farka Touré, Oumou Sangaré, Mory Kante och Salif Keita.

Största delen av befolkningen är muslimer, men traditionella religioner är också en viktig del av vardagen. Islam har funnits i landet sedan 1000-talet och moskéerna i Djenne, Mopti och Timbuktu är världsberömda. Bland främst dogon, bambara och några andra folkgrupper lever de traditionella afrikanska religionerna kvar. De kännetecknas av animism, det vill säga att man tror på andar, och av förfädersdyrkan.  

Klimat och geografi

Där BØRNEfonden arbetar, i södra Mali, finns det tre årstider: regnperiod från april till oktober, torka från november till januari, sedan de varmaste månaderna från januari till mars. Genomsnittstemperaturen är 28 grader men värmen kan gå upp till 45 grader. Vissa år plågas landet av svår torka.

Norra Mali är helt eller delvis täckt av öken. I söder är det savann med buskar och träd. Lantbruket är beroende av Niger som går genom landet. Nordöstra Mali gränsar mot Algeriet, i nordost mot Niger och Burkina Faso i öst.

Historia

De första spåren av mänskliga bosättningar i området för dagens Mali kommer från stenåldern. Man har även hittat spår från jägarkulturer, och spår av permanenta bosättningar finns från år 6000 F kr. Under 1300-talet nådde Maliriket sin största utbredning och sträckte sig då från Atlantkusten i väster fram till dagens Nigeria i öster. Under slutet av 1500-talet försvagades Maliriket och styrkor från Marocko invaderade området. Det var slutet för de stora riken som funnits i området, och en period av oreda följde. I mitten av 1800-talet erövrade Frankrike det område som idag är Mali, men först år 1904 samlades området till en fransk koloni som kallades Haut-Sénégal-Niger. 1960 återfick Mali sin självständighet och fram till 1991 styrdes landet av en militärregim. I januari 1992 hölls landets första demokratiska presidentval. Modibo Keita var landets förste president.

Ekonomi

Mali är ett av världens fattigaste länder. Hela 80 % av befolkningen lever på småskaligt jordbruk och fiske. Malis viktigaste exportprodukt är guld, som står för två tredjedelar av exportvärdet. Andra viktiga exportvaror är bomull och boskap. Det finns stora naturtillgångar i form av metaller och liknande, men bristande kommunikationer och avståndet till närmaste hamn gör att de inte utnyttjas.