Capoeira på Kap Verde

Text: Charlotte Toft, Børnefonden Översättning: Karin Wikström Foto: Henrik A. Jensen

De bor i ett av huvudstaden Praias fattigaste områden, där sannolikheten för att de ska hamna i kriminalitet är stor. Men den brasilianska kampsporten capoeira hjälper till att göra det sannolika osannolikt. Nu har barnen möjlighet att träna capoeira och det håller dem borta från gatan. ”De har blivit helt nya barn. De sköter sig i skolan och uppför sig bättre”, säger Eunice Baessa, som är ordförande för föräldrakommittén i fadderprojekt 239.

Capoeiraundervisningen började för snart tre år sedan och det är 120 barn mellan fyra och arton år som deltar varje vecka. Förut hade många av barnen inget att göra efter skolan, och hängde istället på gatorna runt om i staden. Där riskerar de att råka ut för problem och dras in i kriminalitet.

Nu är capoeiraundervisningen så populär att personalen vid fadderprojektet inte behöver söka upp barn till aktiviteten. De kommer själva och frågar om de får vara med!

Barnen förändras

Undervisningen pågår i en lokal som också fungerar som klassrum för förskolebarn på förmiddagarna. Idag är det 23 barn som deltar. Barnen lyssnar koncentrerat på läraren Samory Vaz Marques’ instruktioner. Han håller i en berimbau som ser ut som en pilbåge men som också är ett instrument som han spelar på, och som barnen utför rörelserna i takt med. Den som håller i berimbaun är den som bestämmer.

”Jag kan se hur barnen förändras. När de först kommer hit är de inte så glada, men när de väl börjat komma, så fortsätter de”, säger Samory.

Samory upplever att sporten har en särskild styrka som gör den väl lämpad för att hålla barnen borta från gatan, och därmed från kriminaliteten. Utöver olika kampsporttekniker innehåller capoeira också sång, dans och uppförandekoder.

”Capoeira gör barnen gladare. De uppför sig bättre och de förändrar det sätt som de tilltalar andra människor på”, säger Samory.

Deadly Jump

Att barnen respekterar Samory syns i vartenda av de 23 små ansiktena. De följer hans minsta vink och alla är mycket koncentrerade. Längst fram i lokalen står Amilton. Han är åtta år och bor precis vid undervisningslokalen med sina föräldrar och tre syskon.

”Jag har gått här i två månader. Jag kommer hit tre gånger i veckan men tränar hemma alla andra dagar. Jag gillar det väldigt mycket!” säger Amilton.

Att han har talang och gillar sporten råder det inget tvivel om, när han spänner varje muskel i sin lilla kropp och lägger all sin kraft i rörelserna.

”Jag är bäst på ’deadly jump’”, säger han och upphäver för en sekund tyngdlagarna i en akrobatisk rörelse.

Svår start för undervisningen

”Amilton är riktigt duktig, och han klarar sig också bra i skolan”, säger Samory, som utöver att undervisa fyra olika grupper i capoeira också håller ett vakande öga på om barnen sköter sitt skolarbete. Och det gör de allra flesta. Capoeiraundervisningen har blivit en stor succé och fadderprojektet har planer på att även starta upp en fotbollsskola i området. Men det var nära att capoeiraundervisningen inte alls blev av.

”När vi presenterade idén för föräldrakommittén var alla emot. De var mer intresserade av att starta ett projekt med mikrolån. Men vi enades till sist om att ändå ge idén en chans. Nu är alla väldigt glada för det eftersom barnen sköter sig bättre”, säger Eunice Baessa.

”Barnen har ändrat attityd och föräldrarna behöver inte längre tvinga dem att göra sina läxor. Föräldrarna är faktiskt så förtjusta i aktiviteten att de vill erbjuda den till ännu fler barn. Några av dem pratar också om att börja själva. Jag med”, skrattar Eunice Baessa.