I Kambodja är det många unga människor som måste flytta från landsbygden till de större städerna för att arbeta och bidra till att försörja sin familj. Där utnyttjas de som billig arbetskraft till både tunga och farliga yrken. Phalla, som nu är 23 år, har gjort denna resa två gånger. Första gången arbetade hon inom byggbranschen tillsammans med sin pappa och andra gången som arbetare i en klädesfabrik.

På grund av de här problemen har Barnfondens samarbetsorganisation ChildFund Cambodia startat ett utbildningsprogram i kommunen Svay Yea som skall ge unga bättre möjligheter att försörja sig utan att behöva flytta. Utbildningsprogrammet erbjuder yrkesutbildningar men även utbildning i ledarskap, företagsekonomi och sociala färdigheter.

När hennes pappa gick bort återvände Phalla till sin by, men hennes inkomst från jordbruket och försäljningen av sockerpalmer var väldigt liten. När hon fick möjlighet att delta i ChildFund Cambodias utbildningsprogram valde hon sömnad som sitt ämne. Efter utbildningen startade Phalla och fem av hennes kurskamrater ett eget skrädderi. Genom ChildFund fick de både symaskiner och annat material som de behövde. De har också en mentor genom ChildFund som stödjer dem i deras arbete.

Men Phallas entreprenörskap slutar inte där – hon tjänar nu också pengar på att föda upp kycklingar och ankor. ”Förr i tiden gjorde jag bara som alla andra och hade inget eget mål. Nu har jag en försörjning som gör det möjligt för mig att stanna i byn tillsammans med min familj” säger hon.

På grund av sitt stora engagemang har Phalla blivit utvald till instruktör i sin by och får föra sina kunskaper och erfarenheter vidare till andra ungdomar. Målet är att de också ska ha möjlighet att bo kvar och slippa de risker det innebär att flytta själv till en stor stad och farliga arbeten.

Text: ChildFund Cambodia

Översättning: Lena Emmertz

Här kommer en berättelse från grundskolan Uai-Bua i byn Ossu i Östtimor, som är ett strålande exempel på vad invånarna i en liten by kan uppnå när de arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål.

Skolan hade ett stort ansvar som den enda skolan i byn – men den hade bara 11 klassrum till ungefär 1 000 barn i åldrarna 6 till 14 år. Att det var överfullt i klassrummen var dock inte deras enda problem. Hålen i taket och väggarna innebar ofta att barnen fick tåla både blåst och regn under lektionerna.

En grupp bekymrade föräldrar och lärare bad om ett möte med Jose, som är utbildningsprojektansvarig för Barnfondens samarbetsorganisation ChildFund i Östtimor, för att diskutera hur de tillsammans skulle kunna arbeta för att förbättra situationen i skolan. Föräldrarna och lärarna hade väntat många år under oroligheterna i landet på att få möjlighet att hitta ett samarbete för att kunna utveckla skolan. ”Det har gått 10 år sedan självständigheten och inget har hänt förrän nu”, säger skolans rektor Acácio Monteiro.

ChildFund i Östtimor höll först en workshop med föräldrar och lärare, där de fick hjälp med att identifiera och prioritera skolans behov och med att skriva en ansökan och formulera vilken hjälp de behövde. Detta arbete är en del i en långsiktig strategi för att bygga upp invånarnas förmåga att framgångsrikt kunna föra sin egen talan och söka stöd från olika organisationer.

Föreningen för föräldrar och lärare sammanställde och skickade ett förslag på renoveringsbehov till ChildFund. Förslaget innebar renovering av en av skolbyggnaderna med två klassrum. Förslaget accepterades och fick även bidrag från UNICEF. Byinvånarna gick också med på att bidra med ca 50% av arbetet och lokalt material för att stödet skulle räcka till att göra mer.

Efter en månads hårt arbete, där både föräldrar, lärare och övriga i byn hjälpte till, hade skolan fått nya väggar, nytt innertak och ett yttertak som nu var tätt. Även skolbarnen delade föräldrarnas glädje över de renoverade klassrummen.

Rafaela, 10 år, berättade att undervisningen tidigare hade varit svår för henne och hennes klasskamrater. Speciellt när det regnade och taket läckte. Hon är glad för att de nu kommer ha sin undervisning i en säker och renoverad byggnad.

Nu när föräldrarna och lärarna har lärt sig att skriva ansökningar om stöd och insett hur deras eget arbete kan göra skillnad arbetar de vidare tillsammans. De diskuterar redan nästa steg för att förbättra skolan!

Text: Zoe Hogan, ChildFund Östtimor

Översättning: Lena Emmertz

Nu har Barnfonden blivit godkänd gåvomottagare av Skatteverket, vilket innebär att våra faddrar och givare kan få göra avdrag med 25% på sina fadderbidrag eller gåvor i deklarationen.

Vi är glada över att vara en av de åtta första organisationer som redan blivit godkända. Att vi blivit godkända så tidigt innebär att det blir möjligt att göra avdrag för fadderbidrag och gåvor från i stort sett hela 2012. Barnfonden blev godkänd mottagare den 24 januari 2012 och fadderbidrag och gåvor inbetalade efter detta datum omfattas av skatteavdraget.

Du som fadder eller givare kommer att få avdraget förtryckt i din deklaration eftersom Barnfonden som gåvomottagare ska lämna kontrolluppgift om gåvor till Skatteverket.

Läs gärna mer direkt på Skatteverkets hemsida.

Som givare kan du få skattereduktion för gåvor om:

• Du ger som privatperson
• Du betalar skatt i Sverige
• Du är över 18 år (eller fyller 18 under året)

För att gåvor ska omfattas ska:

• Beloppet vara minst 200 kronor per gåvotillfälle
• Minsta totala årliga gåvobelopp vara 2 000 kr

Skattereduktionen är 25 % av gåvobeloppet men högst 1 500 kronor per person och år.

Kontakta oss gärna på 040 -12 18 85 om du har frågor!

Hälsningar från Kerstin Reimers, ekonomichef på Barnfonden.

Jessica Carolina Funez är en 21-årig hälsovolontär i byn Culguaque, tre timmars resa från Tegucigalpa, huvudstaden i Honduras. Hennes dagar börjar tidigt, eftersom hon städar och lagar mat till sin familj innan hon beger sig till jobbet.

Jessica liknar sitt jobb på byns förskola vid en trädgårdsmästares, men hennes redskap är inte de traditionella, som hacka och spade. Hon tar hand om något som är mycket mer känsligt än plantor och grönsaker. Som ”trädgårdsmästare” är hennes jobb att ta hand om förskolebarns hälsa fyra dagar i veckan.

Hon tycker om sitt volontärjobb eftersom hon får tillfälle att hjälpa barn. Jessica har fått utbildning genom ChildFund Honduras (Barnfondens samarbetsorganisation) och assisterar bl a vid den månatliga vägningen av barn som är under två år. ”Vi väger dem, noterar vikten, ger råd till mödrarna och ger även järn- och zinktillskott.” Om ett barn är underviktigt eller visar tecken på långsam utveckling gör Jessica eller någon av hennes kollegor ett hembesök där de lämnar mer information och stöd åt mamman. ”Vi hjälper mammorna att ta hand om sina barn så att de inte blir undernärda”, förklarar Jessica.

Genom att arbeta med andra barn och vara med på kurser som arrangeras av ChildFund Honduras har Jessica lärt sig väldigt mycket. Hon har också lärt sig hur hon bättre skall ta hand om sin egen sexåriga dotter och planera för framtiden.

Jessica håller just nu på att avsluta motsvarigheten till gymnasiet samtidigt som hon på distans studerar företagsekonomi. Hennes dröm är att både hon och hennes dotter en dag skall få studera vid universitetet.

Om arbetet i Honduras: Med stöd från USAID och Honduras regering, driver ChildFund Honduras ett fyrårigt program för att främja barns och mödrars hälsa i Honduras. Målet är att minska barna- och mödradödligheten, speciellt på landsbygden där tillgången till hälsovård är dålig.

Text: Lylli Moya, ChildFund Honduras

Översättning: Lena Emmertz

I det nya fadderprojektet Yelen i södra Mali arbetar projektchefen Moussa Coulibaly för fullt för att få igång arbetet. Redan nu byggs en ny skola och två brunnar borras för att ge tillgång till rent vatten.

Några av de fadderbarn som fick en fadder redan i augusti har nu fått sina första brev och gåvor. Eftersom fadderbarnen bara är mellan tre och sju år gamla så får de hjälp att skriva breven. Men barnen är alltid med när breven skrivs och får om de vill rita en teckning på baksidan av brevet.

I området runt fadderprojektet finns stora problem att arbeta med. Barnadödligheten är mycket hög och det är brist på skolor. Inga andra organisationer har arbetet långsiktigt i området och glädjen hos föräldrarna är nu stor. Här kommer en hälsning från Seriba Traore som är pappa till ett av fadderbarnen:

”Förut visste jag inte mycket om organisationen Barnfonden. Men jag hade hört talas om deras arbete. Jag hoppades att även vår by skulle få ta del av arbetet och få stöd. Nu vet jag att vi kommer att få stöd och känner inte samma oro inför saker som vår hälsa, våra barns utbildning och andra behov i vår by.

Jag är speciellt glad för att ett av mina barn, lilla Diogo, har fått en fadder. Faddern har redan skickat en extra gåva till oss. Det blev stor glädje i hela familjen när vi kunde köpa ett får, tyg, skor och tvål för pengarna.

Jag är väldigt glad för att Barnfonden kommit hit och jag ser fram emot att se min by och våra omgivningar utvecklas.”

Här kan du se fler bilder från arbetet i det nya fadderprojektet!

Behoven i det nya fadderprojektet är stora och det är många barn som väntar på att få en fadder. Du som är fadder kanske kan tänka dig att stödja ytterligare ett fadderbarn, eller vet någon som vill bli fadder?

Som fadder i Yelen får man en unik chans att se utvecklingen i ett fadderprojekt från start. Klicka här för att tipsa dina vänner på Facebook.

Bli fadder genom att klicka här. Glöm inte att skriva i fältet ”Övrigt” att du vill bli fadder i just Yelen. Du kan också kontakta oss på 040-12 18 85 eller mejla till info@barnfonden.se för att bli fadder till ett barn i Yelen.

Hälsningar från Karin Wikström på Barnfonden

Alfred Wambua Kimanthi älskar sitt arbete som lärare vid Kyangwithi högstadieskola i Kitui, Kenya. När han stannar upp för att berätta sin historia, inser han att hans liv kunde ha fått en helt annan vändning.

Alfred växte upp i extrem fattigdom hos sin farfar som knappt kunde förse familjen med det allra nödvändigaste. Men trots detta slutade Alfred aldrig att drömma om att en dag bli lärare. När han gick i grundskolan kom Alfred och hans familj i kontakt med ett fadderprojekt som drivs av ChildFund Kenya (som är Barnfondens samarbetsorganisation). Alfred fick en fadder, vilket förbättrade familjens livssituation och gjorde att han kunde gå kvar i skolan. Alfred avslutade sina studier med goda resultat och kunde därför gå vidare till gymnasiet. ”Jag är tacksam mot min fadder vars stöd gjorde att jag kunde fullfölja mina studier och som gav mig möjlighet att komma närmare min dröm om att bli lärare” säger Alfred.

Under tiden han berättar sin historia, kommer flera elever förbi för att be om råd om olika saker.  ”Läraren påverkar alltid. Han kan inte själv bestämma när påverkan slutar” säger Alfred. Det är ett ordspråk som han har haft stor nytta av i sitt yrke.

Enligt Alfred är hans största framgång att han som fysik- och matematiklärare kunnat bidra till att öka antalet flickor vid en skola som han arbetade vid i nordvästra Kenya. I detta område är det vanligt att unga flickor gifts bort eftersom utbildning anses vara mer passande för pojkar. Genom nära samarbete med lokala myndigheter, övertygade Alfred politiker och familjer att låta flickorna gå i skolan. Han har också hjälpt till att marknadsföra utbildning för flickor, vilket har lett till att fysik är det näst bästa ämnet på flickskolan i Kitui. Skolan är känd för sin undervisning i de vetenskapliga ämnena och antalet kvinnliga ingenjörer i området har ökat.

Alfred tackar ChildFund Kenya för att de gör det möjligt för ungdomar att få en utbildning. Ett uppdrag som han själv deltar i med passion.

Intervju: Karen Chieng, ChildFund Kenya  

Översättning : Bianca Vajda

Mitt namn är Grace Mwagale och jag är 33 år gammal. Jag arbetar som arkivarie på ett statlig ägt sjukhus i Uganda och tjänar tillräckligt för att kunna försörja min familj på tre personer. Jag känner mig väldigt stolt över att mitt barn kan sova i en säng, äta tre mål mat om dagen och ha hela kläder på sig. Eftersom jag arbetar på sjukhus har jag även råd till sjukvård för min familj.

Jag kommer ursprungligen från en fattig familj och blev redan tidigt i livet föräldralös. Jag växte upp i byn Lukone som låg nära fadderprojektet St. Mulumba som drivs av ChildFund Uganda (som är Barnfonden samarbetsorganisation).

Innan jag fick en fadder bodde jag i ett traditionellt lerhus med grästak där jag och mina syskon sov på papyrusvass istället för på madrasser. Jag hade inga skor och mina klänningar var trasiga. Jag hade inget skolmaterial och jag gillade därför inte att gå i skolan eftersom jag kände mig i underläge gentemot de andra barnen. De flesta av barnen skrattade åt mina trasiga kläder och det gjorde ont i hjärtat.

Jag fick en fadder 1984, när jag var sju år gammal, och då fick jag även rådgivning av en socialsekreterare vilket hjälpte mig att bygga upp mitt självförtroende. Dessutom fick jag skolavgifter betalda och min familj fick kor och getter för uppfödning. De inkomster vi fick från djuruppfödningen gick till att bygga ett hus. Att bo i ett riktigt hus kändes så bra. Vi slapp oroa oss för att det skulle regna in och förstöra de få tillhörigheterna som vi hade. Vi slapp även sitta och räkna stjärnor genom hål i taket som vi hade på det gamla huset. Det var en sån lättnad.

Jag blev motiverad att studera vidare för att inte göra min fadder besviken!

Intervju av Henry Bazibu, fadderservice, ChildFund Uganda.

Översättning: Bianca Vajda

När jag i höstas träffade barn i Kambodja sa flera av dem att det de mest av allt vill är att få fortsätta gå i skolan. Men tyvärr är det många av dem som i stället kommer tvingas börja arbeta inom jordbruk eller textilindustrin redan efter femte eller sjätte klass.

Som fadder bidrar du till att vi kan bygga och rusta upp skolor och förbättra familjers ekonomi – så att fler barn kan få gå i skolan och uppnå sina drömmar!

Med er, våra faddrars, hjälp har vi under året som gått bidragit till att göra tillvaron och framtidsutsikterna bättre för drygt 28 000 barn och deras familjer och byar i 25 i länder.

2012 hoppas vi kunna hjälpa ännu fler. Tack för ditt stöd till Barnfonden och gott nytt år!

Vänliga hälsningar,

Carolina Ehrnrooth, generalsekreterare