Senegal

Senegal är det västligaste landet på Afrikas fastland och är ungefär hälften så stort som Sverige. Landets längsta flod, Senegalfloden, bildar gräns mot Mauretanien i norr, medan dess biflod Falémé delvis utgör gräns mot Mali i öster. Casamancefloden flyter i söder, nära gränsen till Guinea-Bissau. Längs med Gambiafloden skär den lilla staten Gambia in som en kil i Senegal. Därmed är den vackra och bördiga Casamanceregionen delvis avskuren från resten av landet. Senegal är ett flackt lågland. Mindre berg når som högst knappt 600 meter vid gränsen till Guinea. Större delen av landet ligger i det ofta torkdrabbade Sahel, ett bälte med halvöknar och savanner.

Befolkning

Fattigdomen på landsbygden gör att allt fler senegaleser söker sig till städerna, främst till huvudstaden Dakar och dess snabbt svällande förstäder. Fler än fyra av fem senegaleser bor idag i städer, vilket är en av de högsta siffrorna i Afrika. I Senegal finns ett tjugotal etniska grupper. Wolof är störst och dominerar språkligt och kulturellt. Varje folk har sitt modersmål, men många pratar wolof som andraspråk. Franska, som är officiellt språk, talas av mindre än hälften av befolkningen. En stor majoritet av senegaleserna är muslimer. De flesta är sunniter och bekänner sig till en mindre ortodox form av islam med inslag av mysticism, sufism. De troende tillhör olika brödraskap som har stort inflytande i samhället. Man lyder sin religiöse ledare, marabout, i allt och bidrar ofta med pengar. Den kristna minoriteten, består till största delen av katoliker.

Sociala förhållanden

Enligt FNs utvecklingsorgan UNDP lever över hälften av senegaleserna i fattigdom, det vill säga på mindre än en dollar om dagen. Sjukvården är något bättre än i omgivande länder, men långtifrån tillräcklig. Ett barn av tio dör före femårsdagen, främst av malaria och diarré. Aidsepidemin har dock bekämpats med viss framgång. Socialförsäkringssystemet ser bra ut i teorin, med subventionerad sjukvård, mammaledighet, barnbidrag och pension. I praktiken har få tillgång till förmånerna, eftersom de flesta saknar formell anställning. Sociala nätverk är därför mycket viktiga, både inom storfamiljerna och i de grupper för lokal utveckling som särskilt kvinnor och unga bildar i såväl byar som utsatta stadskvarter. Kvinnorna tar långsamt men säkert allt mer synlig plats i Senegals politiska och officiella liv.

Historia

Delar av det område som i dag utgör Senegal var periodvis knutna till de mäktiga rikena Ghana, Mali och Songhai. De tre storrikena avlöste varandra mellan 300-talet och 1500-talet och hade sina centra längre österut, främst i nuvarande Mali. Samtidigt blomstrade lokala småriken. De första européer som kom till Senegals kust var portugisiska sjöfarare och handelsmän i mitten på 1400-talet. Under nästa sekel lockades också holländare, fransmän och britter dit av handeln med guld, gummi och elfenben. Men snart dominerade handeln med slavar.

Hela tiden stred européerna om strategiska platser längs kusten. Först 1814 hade Frankrike tagit slutlig kontroll över området och under andra hälften av 1800-talet trängde fransmännen inåt landet under hårda strider med de lokala härskarna. Till skillnad från den brittiska kolonialpolitiken syftade den franska till att på sikt inlemma kolonierna i moderlandet, i takt med att befolkningen anammade fransk kultur och livsstil. I praktiken var assimileringspolitiken inte alls konsekvent, men den fördes längre i Senegal än någon annat land i Afrika

Politisk utveckling

Efter andra världskriget, då många senegaleser tvingades strida på de allierades sida, ökade kraven på reformer. Senegal gick 1959 samman med Franska Sudan (nuvarande Mali) i Federationen Mali, som fick full självständighet i juni 1960. Redan i augusti samma år bröt federationen samman och den självständiga Republiken Senegal utropades med Senghor som president. Senghor var en katolsk lärare, poet och politiker som förespråkade afrikansk socialism. Årsskiftet 1980-1981 avgick Senghor frivilligt från presidentposten och efterträddes av sin premiärminister Abdou Diouf, som upphävde restriktionerna för bildande av politiska partier. Därmed blev president- och parlamentsvalen 1983 de första helt fria i Senegals historia.

Senegal är indelat i tio regioner med varsin guvernör samt folkvalda regionala och lokala församlingar. Senegal har länge setts som en förebild i Afrika vad gäller demokrati och stabilitet. Det var ett av de första afrikanska länderna med flerpartisystem. Yttrandefriheten är stor och landet har förskonats från militärkupper. Men samma parti, Socialistpartiet styrde landet under 40 år, och kritiker menade att man inte kunde kalla Senegal för en verklig demokrati förrän ett regimskifte hade genomförts. Regimskiftet kom i början av år 2000 då den liberale Abdoulaye Wade, ledare för Senegals demokratiska parti besegrade den sittande presidenten Abdou Diouf och visade att ett maktskifte via valurnorna var möjligt.