Kenya

Vårt arbete

I Kenya samarbetar Barnfonden med ChildFund som har funnits i landet sedan 1960. I dagsläget stödjer faddrar genom ChildFundca 47 000 barn och deras familjer. ChildFund är en politiskt och religiöst obunden organisation som ger stöd till familjer oavsett deras trosuppfattning.

I alla länder där Barnfonden arbetar ligger fokus på insatser inom utbildning och hälsa. Det startas också olika projekt för att öka familjernas inkomst. Hur programmen är upplagda varierar från land till land och från projekt till projekt eftersom arbetet anpassas efter lokala förhållanden och efter familjernas egna önskemål. I fältarbetet eftersträvas en hållbar utveckling och hjälp till självhjälp. Familjerna är därför själva mycket delaktiga i arbetet.

ChildFund Kenya stödjer barn och unga som har förlorat familjemedlemmar i HIV/aids eller själva är sjuka. Det ordnas utbildningar där barnen får lära sig om HIV/aids genom drama, sång och dans.

Eftersom torka är ett stort problem i kenyanska samhällen arbetar ChildFund med att bygga brunnar. Kvinnor och barn lägger många timmar på att hämta vatten och genom att bygga brunnar frigörs tid för kvinnorna och barnen får tid att gå i skolan. På vissa håll har man även byggt vattentankar för att säkerställa att grödorna klarar torrperioden och att samhället inte drabbas av svält på grund av att skörden går till spillo.

Många fattiga familjer har svårt att ta sig ur sin situation eftersom de inte har möjligheter att få lån genom en vanlig bank. Genom mikrokrediter, som är små lån som administreras inom projektet, får även familjer, som inte kan erbjuda någon säkerhet för lånet eller kanske inte kan läsa eller skriva, möjlighet att låna. Lånet kan till exempel gå till att köpa in en symaskin för att starta en egen syateljé, eller till att köpa en ko som ger både mjölk till familjen och mjölk som kan säljas vidare till andra.

Levnadsförhållanden

Som i många andra afrikanska länder så bor de flesta kenyaner på landsbygden. Där är torka, livsmedelsbrist, översvämningar och etniska konflikter stora problem. Landsbygds- befolkningen har ofta inte tillgång till sjuk- och hälsovård. Trots att det skett en satsning på vården så har den större delen av resurserna gått till sjukhus i städerna. På landsbygden råder stor brist på utrustning och läkemedel. Knappt hälften av befolkningen har tillgång till rent vatten. I hopp om att får arbete söker sig många till städerna där nya problem växer fram då slumområdena växer snabbt.

Kenyanska kvinnor har ofta en mycket tung arbetsbörda. De bidrar med större delen av familjens inkomster och ansvarar samtidigt för barnen samt det tunga arbetet att hämta vatten och ved. En dryg tredjedel av landets hushåll leds av kvinnor och en stor del av dem lever i fattigdom.

Den kenyanska regeringen var långsam med att uppmärksamma HIV/aids och följderna har blivit svåra. Sjukdomen är utbredd och många barn och ungdomar har därför blivit föräldralösa och lämnas att ta hand om sina yngre syskon.

Befolkning och språk

Det nationella språket i Kenya är swahili / kiswahili. Det är ett bantuspråk med inslag av bland annat persiska, arabiska och engelska. Engelskan används fortfarande mycket, inte minst inom förvaltningen och utbildningsväsendet. I landet talas ytterligare ett trettiotal språk och dialekter.

Kenya var länge fritt från etniska motsättningar, men svåra ekonomiska villkor och det faktum att regeringen underblåste konflikterna, ledde till en öppen konflikt inför valet 1991 som fortsatte vid kommande val. Det var framför allt kikuyer i västra Kenya som angreps av kalenjiner och massajer.

Kultur och religion

Kenyas många olika folkgrupper har alla sina specifika traditioner. De stora folkgrupperna luo och kikuyu är framträdande med traditioner som innefattar dans och konsthantverk och en rik berättartradition. Musikstilen benga som har sina rötter bland luofolket är mycket populär. Den hålls levande och utvecklas ständigt.

De flesta kenyaner är kristna, cirka 40% är protestanter, 30% är katoliker och i kustområdena finns stora grupper av muslimer. Dessutom lever traditionella afrikanska religioner kvar och blandas in i de nya religionerna. Acceptansen för andra religioner är i allmänhet hög.

Geografi och klimat

Kenya har ett tempererat klimat på grund av att stora delar av landet ligger på en högplatå. Vid kusten är klimatet tropiskt. Bara en liten del av landet får tillräckligt med nederbörd för att det ska gå att bedriva jordbruk utan extra bevattning.

De bördiga delarna av landet finns i höglandet. Under kolonialperioden bebyggdes dessa områden av kolonisatörerna och ägs fortfarande i dag till stor del av ättlingar till européer. Landskapet är mycket varierande. Genom landet skär den stora dalsänkan Great Rift Valley. Huvudstaden Nairobi ligger mellan den tempererade högplatån och de sydliga savannerna.

Historia

Några av de äldsta fynden och lämningarna efter de första människorna har hittats i Kenya.

Redan på 700-talet e Kr började araber kolonisera Kenyas kustområden. I mötet mellan araberna och afrikanska bantufolk utvecklades den så kallade swahilikulturen. Dessa handelsmän hade redan under medeltiden kontakt med Persien, Indien och Kina.

När den afrikanska kontinenten delades upp vid Berlinkonferensen 1884-1885, tilldelades Storbritannien det område som skulle bli Kenya. Kolonisatörerna trängde bort afrikanerna från de bördiga jordbruksmarkerna. Den organiserade frihetskampen började på 1920-talet. Rörelsen Kenyas afrikanska union krävde tillbaka jord och makt. Vid de första allmänna valen 1961 vann Kenyas afrikanska nationella union som bildats ur Kenyas afrikanska union.

Ekonomi

Jordbruket är stommen i den kenyanska ekonomin. Viktiga varor är färskvaror som snittblommor och grönsaker. Te och kaffe odlas i högländerna. Kenya har en större industrisektor än de angränsande länderna, men större delen av befolkningen är ändå sysselsatta inom jordbruket. Regeringen försöker att göra ekonomin mindre beroende av världsmarknadspriset på kaffe och te genom att satsa mer på industrierna.