Burkina Faso

Burkina Faso ligger i det inre av Västafrika, strax söder om Sahara. Landet är stort som Norrland och Dalarna tillsammans. I sydväst finns ett litet bergsområde. I norr är marken täckt av grässavann, i söder av busk- eller trädsavann. Under torrperioden förvandlas grässavannen nästan till öken av den heta nordanvinden harmattan. Regnen faller huvudsakligen mellan maj och oktober.

Befolkning

Befolkningen är mycket blandad. Vissa källor talar om upp till 160 folkslag. Det finns cirka 15 större grupper, av vilka mossi utgör drygt halva befolkningen. Franska är landets officiella språk men mossispråket moré är det mest talade. Omkring 40 procent av befolkningen utövar naturreligioner, cirka hälften är muslimer och omkring 10 procent kristna, de flesta katoliker.

Befolkningen ökar snabbt och det är svårt att försörja alla. Jordbruksproduktionen sysselsätter majoriteten av människorna, men jorden är torr och stenig och det råder stor brist på vatten och odlingsbar jord. Landet är inte självförsörjande vad gäller baslivsmedel och exporten är inte tillräcklig för att finansiera underskottet.

De centrala delarna av landet är överbefolkade och flykten till städerna är stor. Fattigdomen har också drivit miljoner människor till Elfenbenskusten och Ghana. Ekonomiska svårigheter i grannländerna har dock på senare år minskat utvandringen.

Sociala förhållanden

Senare års ekonomiska framgångar har inte nått de fattiga. Många har tvärtom blivit fattigare och de sociala klyftorna ökar, vilket är en bidragande faktor till den politiska oron.
Burkina Faso är ett av världens fattigaste länder. Satsningar på sjukvården har gjorts de senaste åren men det finns för lite utbildad personal. Den sexåriga grundskolan är i princip obligatorisk i Burkina Faso, men i realiteten är det bara ungefär hälften av barnen som får någon skolgång alls. Trots att skolan är avgiftsfri har föräldrarna många gånger inte råd att undvara barnen i det dagliga arbetet.

Undernäring och bristande hygien bidrar till att sprida sjukdomar. Bara ungefär en femtedel av befolkningen har tillgång till rent vatten. Omfattande vaccinationsprogram har genomförts men barnadödligheten är fortfarande bland de högsta i världen. Malaria och sömnsjuka är vanliga parasitsjukdomar och hiv-smittan är utbredd. Kvinnlig könsstympning är vanligt trots att det är förbjudet i lagen. Det finns få lagar till skydd för kvinnors rättigheter och endast ett fåtal av parlamentsledamöterna är kvinnor.

Historia

De tidigaste organiserade mossirikena uppstod troligen redan på 1000-talet. På 1400-talet bildades staterna Ouagadougou och Yatenga som kom att leva vidare nästan fram till 1900-talet. Under koloniseringen av Afrika vid slutet av 1800-talet erövrades mossirikena av fransmännen. Hela nuvarande Burkina Faso förklarades 1897 som franskt protektorat under namnet Övre Volta. Hövdingarna fick dock sitta kvar som ledare och kolonin styrdes indirekt via dem. Först 1957 fick Övre Volta rätt att välja sin egen styrande församling och året därpå fick kolonin status som självstyrande område inom det franska samväldet. Landet blev självständigt den 5 augusti 1960.

Modern historia

Från andra världskriget och framåt bildades inhemska politiska partier i landet. När Övre Volta blev självständigt 1960 blev Maurice Yaméogo, ledare för Voltanska demokratiska förbundet (UDV), dess förste president. Oförmögen att lösa landets ekonomiska problem blev han allt mera auktoritär. Sedan han förbjudit oppositionspartierna avsattes han 1966 i en militärkupp. Den nye presidenten Sangoulé Lamizana lyckades i någon mån få landet på fötter och lät 1970 genomföra allmänna val som ledde till en ny UDV-regering.

Mellan 1980 och 1991 låg all makt hos i tur och ordning militärråd, revolutionsråd och folkfront. Den författning som antogs 1991 garanterar alla medborgare politiska rättigheter, men Burkina Faso har fortfarande långt kvar till en verklig demokratisering. 

Källa: UI:s Landguiden.