På besök i Thailand för tredje gången
Första gången vi skulle besöka vårt fadderbarn i Thailand var för ungefär 10 år sedan. Det skulle bli så spännande att få träffa familjen och se hur de hade det i byn. Vi kom två dagar för tidigt, så vi försökte hitta Barnfondens kontor för att berätta att vi hade kommit. Vi pratade med två motorcykelpoliser och förklarade vad vi letade efter. ”Hoppa upp så ska vi hjälpa er” sa de. Vi åkte runt i två timmar innan vi kom rätt. Poliserna och vi hade väldigt roligt. Sedan löste det sig och vi skulle få träffa familjen nästa dag.
De kom och hämta oss på hotellet och vi åkte länge innan vi till slut kom fram. De bodde väldigt enkelt i en liten hydda och hade ingen elektricitet och inte mycket saker. Men vi blev mottagna med en väldig värme från första stund. De lagade sticketrice med tilltugg över öppen eld. Där satt vi och hade det så mysigt med familjen. Hela byn var samlad hemma hos dem. Det var första gången en fadder var och hälsade på i den här byn och det var något nytt för dem. Vi tog farväl av en glad och lycklig familj.
Efter fyra och ett halvt år åkte vi tillbaka till Thailand och familjen. Först åkte vi till skolan där alla barn och familjer tog emot oss. Föräldrarna hade lagat mycket god thaimat och barnen dansade för oss. Det var skoj att se denna glädje. Det lever man länge på. Pae skulle fylla 10 år om två dagar så vi vill ordna en fest för henne. Det blev långbord hemma på gården med mycket thaimat och tårta. Alla hennes kompisar i byn var där. Vi köpte en cykel till henne. Hon blev så glad! Vi köpte även böcker och band med thailändska – engelska, men läraren ville ha dem i skolan så alla barnen fick glädje av dem och kunde lära sig engelska med rätt uttal.
Familjen hade nu fått elektricitet och även en toalett som de delade med några andra familjer. De hade kunnat skaffa två kor och några ankor. Vi tog farväl av en lycklig familj med mycket värme.
Senaste gången vi var i Thailand var nu i mars. Vi besökte familjen med stor glädje. Det hade verkligen hänt saker i byn! De har grävt ut en stor damm där regnvatten tas till vara. De har planterat in fisk där, så de kan få färsk fisk som de annars inte har tillgång till. Även byskolan har en liten damm med fisk till skolbarnens mat. De har även gjort en köksträdgård där de odlar grönsaker, frukter och örter att använda i skolmaten. Byn har byggt ett eget litet tempel där de kan träffas och fira nyåret. De är så stolta över att deras by har kunnat bygga ett tempel. För varje by vill ju ha sitt eget tempel.
Familjen bor kvar i samma hydda som de bodde i första gången vi hälsade på, men den har förbättrats mycket. De har kunnat skaffa sig en tredje ko och några höns. Flickorna tar ut korna på bete innan de går till skolan, sedan hämtar de korna innan det blir mörkt. Mamman och pappan arbetar på risfältet hela dagarna. Flickorna hjälper till på risfälten när de har lov från skolan. De hjälps åt med allt och de verkar så lyckliga och harmoniska. Cykeln vi köpte åt henne för fem år sedan är verkligen väl använd. Sitsen och limpan bak var helt utsliten! De har haft väldig kul med cykeln. Nästa gång vi besöker dem får det nog bli en ny lite större cykel.
Det märks att det har hänt mycket i hela provinsen. Första gången vi var på besök var familjens närmsta större samhälle bara en gata med några sidogator, nu är det en riktig stad. Vi trodde först vi kommit fel. Men även om det är en stor stad är det rent och fint med fungerade sophämtning. Det är imponerade att det har hänt så mycket på de här tio åren!
Ulf och Elisabeth Svandal, Österbymo, faddrar till Pae Utitsarn
