Fadderbesök hos fotbollstokiga Jose i Brasilien

I fyra år har vi varit faddrar till Jose som nu är 12 år. Under en resa till Brasilien i januari 2009 gjorde vi ett besök hos honom och fick vara hedersgäster på en fotbollsmatch!

Jose bor med sin pappa, mamma och två äldre bröder ca 10 mil utanför Fortaleza i norra delen av landet.

Tillsammans med vår tolk Samuel, som vi fått kontakt med genom Barnfondens samarbetsorganisation CCF Brazil, åkte vi buss från Fortaleza till staden Baturité där vi möttes av personal från fadderprojektet. Därifrån åkte vi sedan taxi till byn. 

Framme i byn fick vi ett varmt mottagande och träffade först Jose och hans mamma Zuleide i projekthuset tillsammans med ytterligare några ansvariga. Vi blev bjudna på dricka och lite att äta och under tiden fick vi tid att bekanta oss samt information om de aktiviteter som planerats för vårt besök. Att detta var en stor händelse för alla förstod vi men att de hade förberett besöket så noga och visade upp projektet med en sådan stolthet hade vi inte kunnat ana.

Det bästa Jose vet är att spela fotboll. Det har han skrivit och berättat om i sina brev till oss. Troligen var det därför besöket började med en fotbollsturnering mellan byns pojkar. Vi satt på hedersläktaren och såg på när Joses lag vann. Bosse blev utsedd att dela ut medaljer till alla. När det var klart gav Jose tillbaka sin medalj som en gåva. Vi fick en känsla av att han gärna ville ge något och detta var det enda han hade.

Dagen fortsatte med att personalen visade oss de olika aktiviteter som drivs av fadderprojektet. Hela tiden fanns Jose och Zuleide närvarande. När vi träffades på morgonen hade vi gett Zuleide ett fotoalbum med kort på vår familj och hemmiljö. Detta visade hon stolt upp för alla i byn när vi gick runt. Tanken är att vi sedan ska skicka kort vi tog vid besöket som hon kan sätta in i albumet. Det kändes som att detta var en present som uppskattades mycket.

I byns skola får barnen gå till de är 13 år, efter det får de åka till en skola i staden Baturité. Barnen går i skolan halva dagen och andra halvan har de organiserade aktiviteter. När vi var där hade barnen lov från skolan men trots detta var flera av lärarna där och visade oss runt. I en av salarna hade de skrivit ”er närvaro – vår glädje” med vackra bokstäver på tavlan. Det märktes även här en stor stolthet, trots mycket knappa resurser.

Projektet arbetar mycket med skapande och kreativitet. Vi fick se bilder på olika teater- och dansuppvisningar där barnen själva hade gjort kostymerna med det material som fanns tillgängligt. De visade också saker som tillverkats av barnen. Av dessa fick vi en korg tillverkad av tidningspapper, en väska och en väldigt vacker duk som present. Detta var något som vi absolut inte hade förväntat oss.

Vi fick reda på att projektet har som policy att faddrar inte får besöka familjerna i deras hem utan hela dagen tillbringade vi i byn. Senare träffade vi också Joses pappa Francisco. Han arbetar som jordbrukare och just den här dagen hade ägnats åt svedjebruk för att i framtiden kunna få bättre skördar. Det som odlas är majs, bönor och ris! Det känns för oss väldigt märkligt att odla ris i denna torra del av landet, men vår tolk försäkrade att det är vanligt. Det kändes inte som att vi fick samma fina kontakt med Francisco som med mamman, Zuleide. Han var mycket mer reserverad och tillbakadragen.

I slutet av vårt besök i byn fick vi tillfälle att sitta ner en stund och prata med familjen. Vi talade om att vi ser det som en stor förmån att ha fått möjlighet att komma och besöka dom och vi lämnade också över våra presenter till Jose.

Det var med mycket känslor och tårfyllda ögon hos oss alla som vi lämnade projektet efter en på alla sätt fantastisk och innehållsrik dag.

/Bosse och Britt Olmsäter