Hos Ramesh i Rajasthan

Ramesh och hans familj är en av de familjer som får stöd genom fadderprojektet Alert i Rajasthan i nordvästra Indien.

Det är sen eftermiddag när vi kommer fram till familjens lilla hus, som liksom de flesta andra hus i området ligger en bit upp längs med bergssluttningen. På vägen dit tänker jag att det inte är så konstigt att många barn i området har ärr efter att ha ramlat och slagit sig på de vassa stenarna som sticker upp överallt.

Även huset är byggt av sten och består av två små rum, ett för matlagning och ett sovrum. Tioåriga Ramesh ler blygt när vi slår oss ner utanför huset. Han berättar att han går i tredje klass i skolan som ligger en och en halv kilometer bort. Bästa ämnet är engelska och det märks att han förstår vad jag säger, men själv svarar han på det lokala språket mewari.

-Jag vill bli lärare när jag blir stor – så att jag kan hjälpa andra, berättar han och ser stolt ut. Men om mamma Mowni får bestämma så blir han helst polis som hon tycker verkar vara ett bra jobb.

Mamman håller sig annars mest i bakgrunden tillsammans med tvåårige lillebror Kheta och när lillasyster Vasna, som är strax under året, börjar gråta inne i huset är det Ramesh som går in och hämtar henne. Det syns att han är van att ta hand om sin lillasyster. Ett stort problem i området är att mycket små barn lämnas till sina inte så mycket äldre syskon, när mammorna arbetar på fälten. Flera gånger såg jag flickor i sexårsåldern komma bärandes på små bebisar.

Rameshs pappa Moti är, precis som de flesta andra män i området, i staden Udaipur för att söka arbete som daglönare på olika byggen. Han är borta 15 till 20 dagar per månad. Även om familjen själv odlar majs och vete räcker skörden inte till för att täcka familjens behov.

Familjen har också tre getter och två kor som de kunnat köpa tack vare gåvor från sin fadder.  Ramesh hjälper till att sköta om dem både före och efter skolan. Han lägger också en timme varje dag på att läsa läxor, så särskilt mycket fritid har han inte. Men när jag frågar vad han tycker är roligast att göra spricker hans allvarliga ansikte upp i ett stor leende.

-Jag och min bästis brukar klättra i träd och äta mango! Så här, säger han och är snabbt uppe i mangoträdet som står alldeles intill huset.

/Ulrika Wedin Programchef på Barnfonden