Hej blivande fadder!

Jag valde att bli fadder genom Barnfonden för att jag, precis som många västerlänningar, gick omkring med ett konstant dåligt samvete över mitt uteblivna engagemang i frågor som jag ändå brinner för. Bland annat över barn i andra länder som far illa på grund av brist på mat, skolgång, etc.

Det var när jag själv fick barn (en dotter 1990) som jag började titta på organisationer som hjälper barn i andra länder. Jag tänkte mig att min dotter skulle ha en jämnårig ”syster” i ett afrikanskt land, som vi så småningom kunde hälsa på och hon kunde i framtiden komma till oss. Vi valde Rwanda. Nyonsenga var flickans namn. Det slutade med katastrof, som vi alla vet. Och flickan återfanns aldrig. Det var mitt barns första brutala kontakt med en omvärld i krig. Vi blev snabbt faddrar till en ny flicka i Togo; Mariama Bogou.

Det är fortfarande en stor glädje varje gång vi får brev och hon beskriver hur hon får gå i skolan och att de kan köpa mat och tyger och saker till familjen för de få hundralappar vi ger per månad.

Det är så lite jag gör… men så tänker jag att om vansinnigt MÅNGA människor gör lite, så kommer det i alla fall ha stor effekt. Det är åtminstone en liten flicka långt borta som får möjlighet att gå i skolan istället för att jobba hemma med hushållet på dagarna.

Lena Endre

(foto: Caroline Roosmark)